Teddy Lundberg

Konsult i kulturfrågor

Utbildning/karriär

Ett slags CV


De viktigaste händelserna i ett brokigt teaterliv



Att samla på kunskap och lära sig hantera den är rikedom och lycka!


Att samla betyg och poäng har ingenting med kunskap att göra!



Denna filosofi har jag odlat och levt efter alltsedan jag slutade skolan. Ibland har det varit besvärligt eftersom vårt samhälle inte alltid fungerar efter den principen. Många människor jag mött och arbetat med har haft stor och gedigen formell kompetens men väldigt lite klokhet och reell kompetens. De som verkligen är skickliga och driftiga med stor reell kompetens är långt ifrån alltid de som besitter chefsposterna.
I konstens värld är det tack och lov oftast, men långt ifrån alltid, begåvning och kompetens som avgör. Man skall komma ihåg att det finns många duktiga och smått geniala yrkesutövare som aldrig syns på film, i TV och media, inte ens på de större scenerna. Många vill ägna sin tid och kraft åt sin konst och inte åt att sälja sig med pajaskonster i media.
Många scenkonstnärer har svårt att se sig själva och sin konst som en produkt och det tar emot att tillägna sig ekonomer och teknokraters språkbruk och tankesätt, som ju är totalt förhärskande idag.
Kanske borde vi sträva efter en bättre kommunikation mellan konsten och den ekonomiska världen. Vi har säker mycket att ge varandra.



Eskilstuna – Stockholm – Världen

1969 går startskottet för de första teaterstudierna i Stockholm.
Det blev lite Calle Flygares teaterskola (den finns fortfarande), Teaterstudion och vad det nu var skolorna hette på den tiden.
Från 1970 är jag Stockholmare på riktigt.
Under ett par år i begynnelsen görs ett allvarligt försök till ”riktig” utbildning i solosång vid Musikhögskolan (Musikaliska Akademien) i Stockholm, men tålamodet tryter – Det är för tråkigt! – Kvintcirklar, polyfoni och kontrapunkt i all ära. Jag ville sjunga och spela teater och livet var fyllt av spännande utmaningar i den värld som är konstens. Processerna bakom musikens tillblivelse har aldrig intresserat mig, så det blev ingen formell examen. Men jag vill påstå att jag ändå lärt mig sjunga, utan att vara ”Musikdirektör”. Sångstudierna avbryts till förmån för studier i text/rollanalys, gestaltning och scenisk framställning.
Processerna bakom det sceniska skeendet har däremot alltid fascinerat mig.
Eftersom den statliga Scenskolan (senare Teaterhögskolan) i Stockholm, vid denna tid genomsyrades av politik mera än konst så fick det bli privata studier. Beslutet fattades då jag i tredje provomgången tillfrågades av elevrepresentanten om ”vilken typ av socialism jag bekände mig till”…………?
Vaaa…..???? jag förstod inte vad människan sa! Jag hade kommit från Eskilstuna för att lära mig teatern och skådespeleriets hemligheter!
…ja sådana var tiderna då, politrukerna härskade,
måtte vi aldrig få uppleva det igen.

Jag tog kontakt med de lärare jag hört var bra och som jag beundrade. Många av dem hade föresten körts ut från scenskolan av elevrådet,
- inte rätta Marxistiska tron kan tänka?

Det kom att bli studier för:
Irma Christensson, Marrit Ohlsson, Allan Edvall, Sif Ruud samt talpedagogen Cecilia Berefeldt och senare också Kerstin Forsmark.
Har långt senare också studerat tal och röst för den utomordentliga australiska röstpedagogen Jacqueline Martin. Tränade fridans på Balettakademin i Stockholm och Grotowskiinspirerad fysisk teater samt akrobatik för bl. a . Gino Samil.
Arbetade på Stockholms Stadsbibliotek och innediskoteket ”Mias” för att finansiera teaterstudierna.
Under tidigt 1970-tal åkte jag ofta till Madrid där jag hade vänner, kom i kontakt med teatervärlden och fick möjligheter att studera den metodik man använde i sin skådespelarträning. Det var en märklig tid. General Franco och hans fascistiska diktatur härskade fortfarande i Spanien. Det var ordning och reda på gatorna men det gick inte an att säga vad som helst eller att uppträda hur som helst. Många texter, pjäser och föreställningar förbjöds av censuren.
Federico Garcia Lorca t. ex. fick inte spelas hur som helst och blev just därför en livsviktig del av det litterära livet. Hans verk har likt alla goda poeters överlevt diktaturen.
Lorca, tjurfäktning och Flamenco är spanska fenomen som gjort stort intryck på mig och som jag bär med mig än idag.

Under 1970-talet går jag en mängd kurser och utbildningar i dramaturgi, drama-, textanalys och regi på Riksteatern och Dramatiska Institutet i Stockholm.
Bland lärarna märks den berömde tyske teatermannen Rudolf Penka, samt Niklas Brunius och Jindrich Dusek, alla underbara pedagoger med olika infallsvinklar på teaterkonsten.

Arbetet på Bibliotek och Diskotek tonas nu gradvis ner och försvinner i takt med att de betalda teaterengagemangen ökar. En hektisk tid följer med teater, film, TV, fotomodelljobb mm.
1976 Undervisar jag i ”Fria teaterövningar” för första gången på den skola som snart kommer att bli Kulturama. Jag kom att tillhöra det gäng av unga konstnärer och pedagoger som bygger upp Kulturama till den intressanta skola det är i dag.
Sångstudierna återupptas för bl. a ”Ulla Blom, Ninnie Stålne och senare för Hans Gertz, David Harper i London, Leif Lundberg i Stockholm med flera.
Går ytterliggare några kurser på Universitetet och Dramatiska Institutet i svenska, dramaturgi ”Det scenografiska rummet”, ”konstnärlig ljussättning” mm.
1977 får jag mitt livs första teaterstipendium och reser till Moskva för en tids studier på Konstnärliga Akademiska Teaterns Studio. Denna världsberömda teaterskola var hemvist för storheter som Stanislavskij, Majakovskij, Tjechov med flera. Hur jag lyckades komma dit, i det stängda Sovjetunionen, utan att ens vara kommunist får bli en historia för memoarerna.
1978, arbetar nu som freelance regissör, skådespelare, sångare och teaterlärare, fokuserar allt mer på musikteater.
Huvudlärare i scenframställning på Kulturama.
1980 gästar Kammaroperan i Stockholm som regissör, börjar undervisa på Operastudio 67.
Genomdriver tillsammans med Operastudions ledning att den kopplas till Kulturama.
Påbörjar sångstudier för Hovsångerskan Barbro Ericsson i Stockholm.
Barbro kommer att bli röstcoach och konstnärlig mentor i närmare 15 år.
Det blir nu ett häktiskt freelanceliv som sångare och regissör parallellt med undervisning och styrelseuppdrag på Kulturama. Spelar på Riksteatern, Oscars, Maxim och diverse fria grupper, turnerar flitigt över hela landet.
Filmar – Filma är pest!
Spelar Barnopera på Södra Teatern i Stockholm – Puh!!
1981-1982 Vikarierande studierektor på Kulturama.
Kalmar Operan drevs under några år av den originelle, mångsysslande Operadirektören Thomas Jahnke. En sommar i början av 1980-talet engagerades jag tillsammans med Margaretha Ridderstedt och Carl Otto Erasmie för att spela opera på Kalmar gamla underbara teater. Det blev utdrag ur Boheme och La Traviata dessutom många konserter i Parker och på Slottet. Efter dessa ljuvliga sommarmånader i Kalmar finns staden alltid i mitt hjärta.
1983-1993 Konstnärlig ledare och produktionsansvarig för Operaligan. Uppdraget för Operaligan innebar såväl arbete som sångare och regissör, ansvar för det pedagogiska arbetet samt budgetansvar inför styrelsen. ”Teaterdirektör” i gammaldags mening.
Operaligans fasta personal bestod av 6-10 personer, vi arbetade i projektform.
En solist grupp på 7-10 sångare/musiker är relativt fast engagerade.
I större projekt finns också en kör på c:a 15 personer, mest bestående av musik- och teaterelever.
Operaligan samarbetar i flera projekt med olika orkestrar tex. Länsmusiken i Oskarhamn, Halmstad, Piteå, Nacka Symfonin med flera.
I vissa projekt sattes en mindre orkester samman för änamålet.
I mindre produktioner användes enbart flygel/piano eller några få instrument. Det bedrevs en omfattande turnéverksamhet i hela landet med återkommande gästspel på Folkoperan och Södra Teatern i Stockholm.
Vår uppsättning av ”Muntra fruarna i Windsor” (Otto Nicolai efter Shakespeare) inbjöds, mycket på grund av sina lysande recensioner, att gästspela på Dramaten i Stockholm. ”Orkestern” i denna produktion bestod av Christian Lisper på piano och den eminente Nils Erik Sparf på violin. Gästspelen på Dramaten kom att upprepas med andra produktioner under några somrar på 1980-talet.
Alltid uppmärksammade och utsålda till sista plats – En härlig tid!
Under kommande år med Operaligan utvecklar jag ett fruktbart samarbete med pianisten och kapellmästaren Carl Otto Erasmie som kom att bli min andra konstnärliga och musikaliska mentor.
Vi har genom åren genomfört otaliga lustfyllda turnéer tillsammans.

Intressanta regiuppdrag utanför Operaligan:
Kabaret för Kammaroperan på Reginateatern, ”Livet är skenkul” En vacker och poetisk föreställning som jag var mycket förtjust i. Den hade djupsinniga texter och fin musik men fick tyvärr läggas ned ganska snart. Det var dessvärre inte många andra som tyckte att den var särskilt bra trots artister som Fillie Lyckow, Mikael Samuelsson, Michael Manson, Agneta Myreberg m.fl. och inte minst en ung Robert Wells som orkesterledare

Invigningsspektakel för köpcentrat Forum Nacka, med nyskriven opera, ”Fjollorna”, efter Moliere, med musik av Robert Fröman.
Robert skrev senare musik till Operaligans ”Kungen” efter Shakespeares ”King Lear”.
Genomförd i samarbete med Musik i Halland, premiär på Södra Teatern i Stockholm. Därefter teatern i Halmstad och turné i landet.

Revy med Karin Pagmar, Mosebacke Stockholm.
Barnopera för Lilla Operan, ”Kalle Lat”, turnéföreställning.

Shakespeare på Gripsholms slott.
Sätter upp Shakespeares pjäs ”Muntra fruarna i Windsor” för Spegelteatern.
Pjäsen spelas på och runt Gripsholms slott under sommaren 1989, en fantastisk miljö för denna pjäs. Spegelteatern spelade Shakespeare på Gripsholms slott under många år. Plötsligt en dag installerades en ny Slottsfogde som minsann inte ville ha någon teater på det fina gamla slottet. Han satte definitivt stopp för ett mycket uppskattat sommarnöje i Mariefred, trots högljudda protester från sommargäster och publikgrupper. Spegelteatern flyttade sina sommarspel till andra slott och fortsätter alltjämt med sin Shakespearetradition under sommaren. Gripsholm fick återgå till sin slumrande tillvaro. Undrar vad som egentligen låg bakom fogdens beslut ? Han kanske missförstått vilken tid han härskar i.

Flera regiuppdrag:
Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” med elever på Södra Latin i Stockholm.
Gombrowicz ”Yvonne” på Rosenlundsteatern i Stockholm, skådespelare och elever.
Sofokles ”Elektra” med yngre skådespelare och elever från Kulturama.
Gästspelar i London med Elektrauppsättningen, stort spektakel ! och väldigt spännande.

Medverkar som sångare i en ”piratuppsättning” av musikalen ”Cats” i Stockholm.
Den fick tyvärr läggas ned eftersom rättigheter och avtal inte var i ordning men kul var det.
Eva Serning och jag har konsert på Rockklubben ”King Creole” i Stockholm tillsammans med slagverksensemblen Kroumata, märklig upplevelse.
Sjunger opera i Gallerian, på NK och i buss under Stockholm Operafestival.
Sjunger ur Wagners Lohengrin på van der Nootska Palatset med Ann-Mari Koppang.

Kompetensen fördjupas på många sätt under åren med Operaligan bl.a. genom en kortare projektledarutbildning med fokus på ekonomi. Att tampas med neurotiska artister, galna regissörer och fyrkantiga men bidragsgivande byråkrater ställer dessutom stora krav på pedagogik, kunskap och diplomati.

Mot nya djärva mål med nya uppdrag.
Under 1990-talet upplöses Operaligan och läggs ner.
Själv stiftar jag för första gången bekantskap med begreppet ”Kultur i Arbetslivet” då jag engageras 1992 i en liten musikteaterföreställning om Sverige och EU, inför vårt inträde i unionen. En underfundig text signerad Stefan Moberg om Prinsessan Svea och Baron EUgens bestyr inför förlovningen. Det blev en stor succè, vi spelade hundratals föreställningar över hela landet under flera års tid. Medverkande: TL och sångerskan Lotta Holm, från Creme Fraiche bl.a. och den smått galna spanske musikern Hillario Sanabria, han kom alltid försent.

Regisserar ”Operakonsten 400 år” på Reginateatern i Stockholm med en rad unga operastjärnor bland de medverkande. Spelas juni - augusti den mycket heta sommaren 1994. Initiativtagare, producent och finansiär var den originella advokaten Eive Tungstedt, en stor entusiast, generös och idérik. Han kom att bli en kär vän.
Vikarierar under 1½ års tid som producent och utbildningkonsult på TBV i Stockholm.
Utvecklar på uppdrag av TCO, den fackliga centralorganisationen, och TBV, studieförbundet, koncept och arbetsmetoder för ”Kultur i Arbetslivet”.
Metoderna bygger på erfarenheter från konstnärligt arbete och senaste forskning runt kommunikation, psykosocial arbetsmiljö och liknande. Det går ut på att använda kulturella/konstnärliga uttrycksformer som verktyg i utvecklings-, förnyelsearbete och vidareutbildning. Allt under medverkan och ledning av professionella konstnärer, skådespelare, regissörer och liknande.
Jag föreläser, håller kurser och workshops i företags och organisationsvärld.
Arrangerar och producerar några större galaföreställningar i Blå hallen, Stadshuset i Stockholm, för Statstjänstemannaförbundet, TCO och Stockholms stad.

Går en omfattande kurs i projektledning och kulturkommunikation, speciellt skapad för professionella kulturarbetare från teater, musik, dans och bildkonst. Arrangörer var Länsarbetsnämnden, TCO/Teaterförbundet och TBV Stockholm. Det var en termins plugg och en påbyggnadstermin med praktiskt projektarbete – intressant och lärorikt.
1993-94 är jag själv projektledare för en liknande kurs med kulturarbetare från skilda håll, en skitjobbig, spretig och komplexfylld grupp som krävde allt och fick…..nästan allt.
1996-97 får jag i uppdrag av TBV att utveckla konceptet med Kultur i Arbetslivet och gruppen TeamK bildas. Gruppen finns ännu kvar mer än tio år senare och består fortfarande av Teddy Lundberg, Kim Rhedin, sjungande skådespelerska och pedagog samt den skådespelande, sjungande och skrivande musikern Jan Simonsson.
Tillsammans har vi skrivit, producerat och spelat ett stort antal temabundna musikteaterföreställningar, skapat och hållit i seminarier och workshops.
Uppdragsgivarna har stor spännvidd från Regeringskansliet, departement och myndigheter, kommuner och landsting till fackliga organisationer, från både LO- och TCO-sidan, Svenska Kyrkan, till privat näringsliv.
År 2000 fick jag mitt livs andra riktiga stipendium: Kulturstipendium av Stockholms stad för mitt arbete med ”Kultur i Arbetslivet”. Lite pengar, tal, mingel och en fin lunch på Stadshuset med andra begåvade människor.
Har under åren varit gästlärare på Gymnasieskolor, Folkhögskolor, Teaterskolor och Danshögskolan m.m. i scenframställning och gestaltning.
Har dessutom varit sakkunnig på Kulturrådet.


TeamK:s medlemmar researchar, producerar och spelar men har också, under åren, gått utbildningar i MOD (mångfald och dialog) och Vuxendialog bl.a.
Nu går vi mot slutet av 2000-talets första decennium, TeamK finns kvar, nu i Sensus regi. Själv ser jag framåt, mot många spännande nya uppdrag. Kanske kan kontakterna med näringslivet och nätverken i Spanien eller Frankrike utvecklas. Vi får se.